Gud fick en sådan revanch i helgen, känns faktiskt helt otroligt! I lördags var det nämligen sista västgöta lägret, vi skulle få veta efter sista träningen vilka 17 som skulle få spela junior elitcup. Träningarna under dagen hade gått bra, kanske inte en wow känsla men det fanns en bra känsla. Skotten satt stundtals ur fint medan andra stunder gick bollen inte alls dit jag ville. Jag var nöjd i alla fall med att jag inte slutade skjuta. Skottet är mitt största vapen så jag måste verkligen lära mig att våga använda det mer, och det har jag verkligen blivit bättre på om man jämför med våras/sommras. Efter 2 stycken handbolls och 2 stycken teoripass var det då dags för dem individuella samtalen. Jag var snabb så jag fick vara först. Gick med Anna-Karin och vi satte oss i ett hörn, hon frågade hur jag tyckte att det hade gått, och jag svarade att jag tyckte det hade gått bra. Hon höll med och sa att jag har ett himla fint skott och att jag borde skjuta mer, men att jag ska öva på att varriera mig mera, det märktes nämligen att jag hade ett favorit hörn. Jag håller med henne helt och hållet och jag var redan medveten om detta innan hon sa något. Efter en kort stunds prat berättade hon att de ville ha med mig till junior elitcup, och ja man kan ju säga att jag blev väldigt glad. Känns helt otroligt att lilla jag är en av de 17 som ska få spela! För 1 år sedan åkte jag i steg 8, jag fick inte veta varför, utan såg bara att jag inte var kallad till sista lägret. Nu 1 år senare har jag tagit mig hela vägen och nått mitt mål. I somras trodde jag inte på att jag skulle nå så långt, för jag var nere i en svacka och jag hade inget sjävförtroende. Nu några månder senare är jag en helt annan person, visst självförtroendet är fortfarande inte det bästa men det är så mycket bättre än vad det har varit. Nu taggar vi till lucia helgen för då blir det junior elitcup i Katrineholm!